Här sitter man och filosoferar medan alla tre grabbarna tar igen sig efter en lååång natt. Axel har vaknat minst en gång i timmen och både jag och Urban är helt slut. Dock känner jag min son vi det här laget, och så fort jag lägger mig ner kommer han att vakna, så det får bli lite skönhetstips från min sida istället

Jag är inte en som lägger ner flera hundra kronor på en liten burk med ansiktscreme, trots att jag många gånger gärna hade velat vara det (finns ju så många trevliga saker man gärna vill testa, men naturen har gjort att jag prioriterar annat). Detta har gjort att jag gärna experimenterat med olika ansiktsmasker och hårinpackningar av frukt och grönt. Dock finns det två saker jag inte kan leva utan, jag ska nu förklara dem för er…

Olivolja – Lotion
Istället för att köpa dagcreme, nattcreme samt hudlotion är jag en flitig användare av olivolja! Huden blir supermjuk och återfuktad samtidigt som den är otroligt billig med tanke på hur dryg dem är (man behöver bara en liten liten droppe till hela ansiktet). Fantastisk om du har torr hy!

Olivoljan ska visst vara full av nyttigheter, och då den är naturlig behöver man inte oroa sig för en massa kemikalier och konstiga beteckningar som man inte vet ifall det är bra eller inte.

Gör så här: Efter bad/dusch, eller helt enkelt då huden känns torr, tar du någon droppe olivolja i handflatan (lättare att se hur mycket man häller upp då) och massera in den i ansiktet och kroppen. Meningen är inte att du ska glänsa och känna dig oljig, utan ta bara tillräckligt för att huden ska kännas mjuk. Tar du för mycket kan du torka av dig lite med en papperstuss

Kaffesump – Peeling
Vad gör man egentligen med all sump efter att man kokat sitt kaffe? I vanliga fall slänger man bort det och tänker inte mer på det. Ifall du har behov av att få bort lite död hud kan du istället ta vara på lite av sumpet och göra en snabb och billig peeling av det!

Gör så här: Ta kaffesump från perkulatorn/bryggaren/vad du nu råkar ha (torrt oanvänt kaffe funkar kanske också, men känns lite slösaktigt då allt bara kommer åka ner i avloppet). Om du tänkt peela hela kroppen kan du passa på att göra det medan du duschar. Är det bara ansiktet går det bra att göra det vid handfatet.

Tvätta ansiktet (och/eller kroppen) och ta sedan lite sump på fingertopparna. Massera huden mjukt (riv inte!) med små cirkelrörelser. Undvik att få sump i ögonen!. När du känner dig färdig med skrubbningen sköljer du helt enkelt av sumpen. Torka med en handduk och smörj in dig, förslagsvis med olivoljan som du kunde läsa om högre upp

Ja, det var mina två tips, hoppas de kommer till användning!

…Väntar oftast för länge….

Igår kl 16.10 fick jag äntligen mina pengar från smsguld.se! Äntligen slipper jag oroa mig över att jag fick känna mig lurad på både guld och pengar. Dock kan jag inte fatta att det skulle ta SEX arbetsdagar från att de meddelat att de betalat ut pengarna tills att jag fick dem!

Tur att de var nog seriösa att betala ut pengarna, men jag står fast vid min åsikt: Har du panik att få in pengar? Sälj tamigfan inte guld och tro att du har dem inom några få dagar! Anordna istället en loppis eller sätt upp lappar om att du skottar snö/klipper gräs/vaktar barn, katter och guldfiskar mot betalning istället. Vad som helst går nog fortare….

Det låter väl lockande så här i jultider? Tyvärr är att sälja guld inte alltid någon snabblösning på det sinande kontot…

Nu är jag som tur är inte i akut behov av pengar, utan ville bara passa på att förvandla mina guldsmycken jag aldrig har och aldrig kommer använda till pengar. Jag kollade runt på olika sidor där man uppmanades att sälja sitt guld till superpris. Det första jag kollade på var vart det var bäst pris, sedan ville man ju ha viss garanti att man inte grundlurades heller. Efter mycket funderande valde jag att sälja guldet till smsguld.se, där priset var bäst och de garanterade att de var seriösa etc.

Jag tvivlar inte alls på att företaget är seriöst, däremot vill jag bara påpeka att du inte ska ha superbråttom att få dina pengar. Det tog först två dagar innan de betalade ut pengarna och efter det har det tagit fem arbetsdagar (en vecka) men fortfarande står jag här utan mina fina slantar! Fick svaret då jag hörde av mig till dem att jag skulle vänta till kl 17.00 eftersom pengarna kunde komma innan dess, annars skulle jag höra av mig imorgon igen…. Tycks som att smsguld kan förvänta sig ett samtal så fort de öppnar..

så slutsatsen: Har du guld du vill bli av med, kolla vart du kan få bäst pris ifrån (kan skilja 50 kr/gram) och framförallt -Ha inte pengapanik! Se till att vara ute i gooood tid ifall du vet med dig att pengarna kommer behövas i framtiden. Sen är det bara att hoppas att man slipper bråka alltför länge om pengarna…

Önska mig lycka till!

Av någon anledning är det visst den boken som gäller för Axel, kanske inte så svårt att förstå. En underbar bok med text på rim och dessutom de mest färgsprakande bilder som blir helt underbara för små ögon att beundra Att den är väldigt läsvänlig för oss vuxna gör det hela ännu bättre!

Axel har hunnit utvecklas mycket under den senaste månaden. Han har två vassa gaddar som han mer än gärna låter oss känna av, nu kan han även krypa! Och fort går det! Han har ett lite speciellt sätt att ta sig fram då han verkligen är på hugget, då står han inte på knäna utan på fötterna (lite som en groda) och tar riktiga språng mot sina mål (oftast Elvis). Ser för häftigt ut!

Nu har vi även börjat ge en hel del smakportioner och favoriten är till min förvåning mosade ärtor! Även morotspuré är visst supergott för vårt lilla troll. Banan däremot var inte så superintressant (Va?? Banan är ju hur gott som helst!) Får se vad han ska få smaka nästa gång…

Nåja, ville bara uppdatera alla intresserade om hur vi har det här hemma Som ni kanske förstår är det full rulle hela dagarna, antingen blir man biten eller nedsprutad med mosad mat. Om inte, så får man springa runt och säga ”Ajaj!” och dra bort bebisen från julgranen, tvmöbeln, Elvis eller något annat som kan tyckas vara spännande att undersöka Men det är bara roligt! Och jag menar det verkligen

Denna söndag (27/12, första advent) kommer jag (plus flera andra) att ha ett bord på Folkets Hus i Jokkmokk där jag säljer iväg en massa saker som vi inte har plats eller användning för. Loppisen är mellan kl 11.00 och 16.00, så se till att klämma in ett litet besök i schemat!

Nu var det en halv evighet sedan jag skrev något om Axel här. Det har hunnit hända massor sedan sist! Idag fyller han fem månader så jag passar på att skriva litegrann

Jag kan börja med att berätta att den första tanden tittat fram för en vecka sedan! Det är visst väldigt tidigt att få tänder innan man är 5 månader (många får inte tänder förrän efter 8 månader, ibland ännu senare). Det är en vass liten rackare som gärna borras in i våra fingrar och jag är för en gångs skull ganska tacksam över att jag inte ammar honom

Vidare är han nu en hejare på att ta sig fram med gåstolen, han svänger snabbt och kör mer än gärna över våra hälar. Därför har vi nu börjat ha honom liggandes på golvet (på en bäddmadrass med massor av klossar runt omkring). Grejen är den att han är en jäkel på att ta sig fram på egen hand också! Vänder man ryggen till i några sekunder har han hunnit iväg efter golvet och är på jakt efter Elvis leksaker.

Jag köpte för ett tag sedan en potta åt honom, då jag kände att det var värt ett försök att börja vänja honom vid den så vi sakta kan börja potträna honom. Förväntade mig inte något, men den är visst superkul att sitta på lite då och då Han börjar ogilla blöjan så det är ju jättebra att han ser att det finns andra alternativ (även om det såklart får ta sin tid iaf. Men jag tänker inte vänta tills han är tre år!)

Nu ligger han här bredvid och tjuter, så det är bäst jag avslutar här och fortsätter senare om jag får något tillfälle

Ha det bra allihopa!

Kram// Sara

Detta inlägg är skrivet som ett ”svar” på de otaliga insändare angående upplockande av hundskit.

Ett ämne som alltid tycks vara på tapeten i tidningars insändarsidor är hundägares skyldighet att plocka upp efter sina små juveler. Inget ont om det, visst har ni en poäng. Men här är min syn på saken:

Jag har ytterst sällan stört mig särskilt mycket på alla hundskitar som ligger i diken och under buskar, det har nog aldrig hänt att jag har sett en hund sätta sig för att göra sina behov mitt på trottoaren/gångvägen eller allén och jag har lika ofta haft ärenden ner i ett dike -så de där små illaluktande korvarna håller sig på bra avstånd från mig.

Hästar däremot! Anar någon arm sate hur fruktansvärt trött jag är på att behöva sick-sacka mig fram med barnvagn mellan stora äckliga högar som de där djuren lämnar efter sig? Till skillnad mot hundar får visst hästar förpesta miljön för promenerande människor i hur stor skala som helst. I Jokkmokk är det värst mellan Nyborg och kyrkogården, just den vägen jag brukar ta ibland då jag tänkt gå till just kyrkogården.

”Men gå på andra sidan vägen då! Där får ju inte hästar vistas.” Sant, men hur ska jag då ta mig över vägen för att kunna göra mitt planerade besök till mina farföräldrars grav? Det finns ingen bra övergång, utan endast en trampad stig över ett dike. Min vagn är riktigt bra och fin, men jag riskerar inte att fastna med den just där och sedan behöva balansera min sovande son i liftern (bör jag nämna att han börjar bli lite väl tung för att kunna bäras på rak arm i hal uppförsbacke?) samtidigt som jag kämpar med resten av vagnen, allt för att behöva göra om samma procedur på vägen hem.

Nej, jag får helt sonika gå och försöka undvika hästdyngan så gott det går, och råkar jag kliva i det får jag väl snällt tvätta skorna då jag kommer hem…. Vilket leder in mig på nästa agressionstriggare: Jag förstör inte andras kläder genom mina fritidsaktiviteter, varför ska eran hobby få skita ner andras skor och eventuellt långbyxor/kjolar??

Kliv ner från era ”höga hästar” och plocka upp efter dem, så vi alla kan njuta av ett renare samhälle.

Tack för mig.

Tänkte ta mig lite tid att uppdatera alla intresserade vad som händer i Axels liv

Han väger nu närmare 7 kg och har alltså nästan dubblat sin vikt sedan födelsen. för några dagar sedan fick han äntligen fason på vändningarna och ligger nu ganska ofta på golvet och rullar över från rygg till mage

I söndags blev han 4 månader gammal och vi hade planerat att ge honom lite smakportioner sedan dess, dock har vi nu valt att vänta ett litet tag. Det är ju ingen brådska

Tänderna är nog på god väg att komma fram snart, man känner tydligt hur det liksom växer där inne i tandköttet och han har börjat sova väldigt oroligt. Tycker så synd om honom när han inte sover så bra som han brukar, tur att han kan sova lite under dagarna istället.

På tisdag blir det en liten tripp ner till Luleå för att fotografera Axel! Ska bli så kul att få några proffs-kort på honom, så jag kan beställa snygga förstoringar att hänga upp på våra tråkiga väggar i lägenheten.

Vet inte vad mer jag kan berätta… Det händer ju så mycket här under dagarna att man glömmer bort vissa saker….

Jo! Elvis och Axel är världens bästa kompisar nu! När axel ligger på golvet kommer Elvis med sina leksaker och erbjuder Axel att leka med dem. Jättegulligt, men som tur är når inte Axel de smutsiga hundleksakerna… än så länge… Det är rart med barn och hundar

Efter att jag under en tid haft mina aningar, börjar jag mer och mer få det bekräftat. Nittiotalet dog inte! Det är på väg tillbaka! *dramatiskt avgrundsvrål*

Jag brukar inte bry mig om vad andra har för kläder, men en morgon den här veckan ryckte jag till och visste inte om jag såg fel. En kille i 20-årsåldern kommer gående mot mig. Hans hår är fixat i några slags fusk-spikes (typ som han den där Scott i Five), han bär jeans som varken är tighta eller baggy (men tightare än löst sittande) och till detta har han kängor. Det kanske inte låter så hemskt, och det var det inte, men just sånt där väcker minnen till liv i mig. Han såg ut som Scott Robinsons och Klimpens (från Bert) kärleksbarn. Underbart!

Sedan såg jag ett par byxor som skrek nittiotal! Det är svårt att förklara… Dessutom märker jag att de flesta klädbutiker börjar smyga in lite blommigt nittiotalssjäl i sina kläder, som om de inte riktigt vågar ställa sig upp och säga ”Ja, nu ångrar ni er allt att ni slängde alla gamla kläder som aldrig skulle komma tillbaka!”

Det fick mig lite nostalgisk, trots att nittiotalet personligen var ett decennium gjort för alla utom mig.. Kanske ger det mig en ny chans? Då fanns det ju faktiskt kläder för oss storbystade Iofs… det hade jag väl ingen nytta av just då…

Här kommer en liten lista på vad nittiotalet var för mig (för er handlade det kanske om annat, och jag bör tillägga att allt jag listar här nedan är inte bara saker jag gillade)

Beverly Hills
Hanson
Spice Girls
Bingolotto
Tre Kronor (serien)
Rederiet
En CD-freestyle som höll i 18(!) år
Tuggummi, och mycket av det.
Björnes Magasin
Disneydags
Bert
Krusat hår
Birkenstock
Glasnappar
Luktsudd
Miniryggsäckar
Jeansjackor
Sicksack-benor
Nageltatueringar samt nagelpiercings som ALLTID sprack!

Under dagen kommer jag säkert på ännu mer, men det här var vad jag lyckades skrapa ihop just nu Nu ska jag roa mig med att lista ut vad Urban har köpt för presenter till mig

Ha en bra dag!

…Läste just igenom livebloggen från förlossningen. Insåg att jag mindes helt tokigt och att jag egentligen inte hade en aning om att jag faktiskt kämpade rätt så rejält med värkar och dropp… Jag blev faktiskt riktigt nervös då jag läste om det!

Men på något sätt måste jag ju ha lyckats ta mig igenom alltihop. Men trots att jag inte minns allt jobbigt och först nu känner den där känslan att ”Hur f-n överlevde jag?” så står jag fast vid min mening då folk frågar mig om förlossningen: Det var väl ingen konst? Allt gick som en dans och även om det gjorde fruktansvärt ont ibland så är den smärtan både borta och värt det hela!

Gud vad jag är glad över Urbans stöd! Utan honom hade det nog varit betydligt värre än vad det var