Nu har jag använt Bio-Oil mer eller mindre slaviskt sedan slutet av januari (alltså i de tre månader de rekommenderade innan man gav upp). Jag tänkte bara skriva ner mina egna åsikter om denna mirakelprodukt mot bristningar och torr hud.

Angående bristningarna: Kan inte påstå att jag ser någon extrem skillnad. Visst har huden blivit jämnare och bristningarna är inte så iögonfallande som tidigare, frågan är om det beror på oljan eller ifall viktnedgång samt tre månaders självläkning ligger bakom det.

Angående torr hud: Helt underbar! huden blir mjuk och väldoftande, ingen ansiktskräm i världen är bättre än olja (iaf till min hud)! Men, jag hävdar ändå bestämt att olivolja är snäppet bättre (och betydligt billigare) än Bio-Oil…

Trots min tvekan om Bio-Oil är så bra som de påstår är jag ändå mycket nöjd med produkten, då jag inte står och faller med ett par bristningar utan snarare uppskattar den härliga känslan av en olja som inte kladdar så förskräckligt och som luktar helt underbart!

Mitt tips är att inte förvänta sig så mycket ifall bristningar och ärr redan är ett faktum, men jag tror faktiskt att det kan vara en bra förebyggande åtgärd ifall Du exempelvis är gravid och magen just börjat växa… (Fast här vill jag ändå påpeka att bristningar inte bara beror på viktökning etc, utan även på hormoner och i dessa fall kanske inte den bästa oljan i världen hjälper -vad vet jag?)

Ha en bra kväll allihopa!

// Sara Fjellström (haha skryter lite med efternamnet ifall någon skulle ha missat )

Ja, jag är kanske lite fånig och klagar onödigt mycket, men det bjuder jag på… Men är det inte lite väl lite program på tvn som förknippas med påsken?

I år har jag inte ens sett att de har visat musikalen ”Jesus Christ Superstar”. Det är som att vi luras att glömma varför påskhelgen faktiskt är en HELG! För nog är det väl ändå så att vi firar skärtorsdag, långfredag, påskafton påskdag samt annandag påsk av någon speciell anledning? (Tips: Jag menar varken skoteråkning eller påskäggsletande… Gräv djupare än så!”

Här följer en liten uppfräschning för de som glömt bort: Påsken firas i samband med den judiska ”Pesach” som i sin tur firar uttåget ur Egypten. Den kristna påsken firas för att vi ska påminnas om Jesu liv, död samt återuppståndelse…

Är det inte tråkigt att vi blivit så avtrubbade att vi inte ens bryr oss om storhelgernas betydelse? Att vi förnekar den religion (hur osannolik den än är) som en gång i tiden svetsade oss samman? Visst, jag förstår att det inte finns plats för Gud och hans son i våra tillräckligt hetsiga liv, men om vi nu inte ska fira påsken för vad den är -varför inte ta bort alla röda dagar? Och då menar jag inte bara påsk, utan även högtider som julhelgen…

Dela in er i grupper och diskutera

Igår tog jag äntligen mod till mig och färgade mitt hår brunt (här ska Ni se chockade ut). Jag som alltid varit livrädd att färga håret, men som ändå alltid gjort det, har faktiskt tröttnat på min röda kalufs och blivit brunett!

En av anledningarna till att jag bestämde mig för att testa en helt ny färg och bryta gamla mönster var att min utväxt var tre månader gammal och såg för j*vlig ut. Dock var jag så fruktansvärt missnöjd med resultatet av den förra färgningen att jag skulle vara tvungen att hitta en liknande nyans från ett annat märke, vilket inte alls är det lättaste i dagens Sverige där (att döma av Jokkmokks Kommuns butiker samt de vanligaste kosmetikabutiker på internet) inte en själ färgar håret rött.

Förra hårfärgen kom från märket Lóreal. Det var första och sista gången jag testar det märket i mitt hår! Anledningarna är många, men här kommer de viktigaste:

• Färgen rann något fruktansvärt! Den droppade ner på pannan, i nacken, överallt!
• Håret blev väldigt halt, vilket gjorde att det var stört omöjligt att sätta upp det med en klämma (vilket jag alltid gör för att slippa färg i nacken.. som jag tyvärr ändå fick).
• Trots att jag följde instruktionerna och mitt hår var totalt ofärgat efter en rejäl klippning och ointresse för hårfärg en längre tid blev rötterna knallröda medan resten av håret inte hade samma intensitet.
• Och info för den som bryr sig om djur: Lóreal testar sina produkter på djur! (detta tog jag tyvärr reda på nyss och önskar att jag gjort det tidigare)

Jag tog mig i kragen och gick tillbaka till mitt absoluta favoritmärke vad gäller hårfärg: Jane Hellen MOOD. För att göra mig kortfattad punktar jag upp min erfarenhet av den hårfärgen också:

• För det första är det superbillig! Endast 52 kr, till skillnad från min förra hårfärg som kostade närmare 80 kr.
• Rinner inte det minsta!
• Trots utväxt och röd hårfärg blev resultatet jämnare än jämnt. Var orolig att det skulle bli missfärgat på något sätt, men inte ett dugg.
• Då jag använt detta märke massor med gånger kan jag säga att resultatet alltid blivit till min fullkomliga belåtenhet.
• MOOD testar inte på djur (iaf inte slutprodukten, antar att de flesta företag smyger in nån stackars råtta här och var under processens gång… Jepp jag litar inte på något företag).

Alla dessa åsikter är dock bara mina. Du kanske hatar MOOD, eller avgudar Lóreal, Det är ju med hårfärg som med allt annat -smaken är mycket delad. Ville bara uppmärksamma om vilken otrolig skillnad det kan vara mellan olika märken och man bör om möjligt kolla upp dessa olikheter ifall man tänkt testa något nytt

Ha en bra dag allihop!

Just my luck, skulle jag helst vilja säga.

Innan jag blev gravid såg jag nästan dagligen söta gravid-kläder här och var. Söta snickarbyxor, finfina toppar och gudomligt vackra klänningar. Plötsligt, som i ett vingslag, var jag på smällen och började genast dregla över alla fina mammakläder jag skulle införskaffa. Yeah right. Ödet ville annorlunda och alla mammakläder försvann spårlöst. H&M hade inte en enda trasa och det enda som fanns på ellos (som har blivit den butik jag oftast vänder mig till då jag behöver något nytt) var tråkiga pyjamasliknande plagg.

Just när jag var i sista månaden kom det in en skitsöt klänning som jag tyvärr inte kände var någon större idé att beställa. Idag kollade jag för skojs skull ifall det var lika tråkigt bland mammakläderna… NIX! Nu finns det helt plötsligt massor av fina klänningar, toppar och annat sött för alla välsignade mammamagar! Vad kan man dra för slutsats av det?

Nåja, ville bara tipsa att det finns fina grejer nu om Du skulle vara gravid, eller känner någon som är det Passa på innan allt försvinner spårlöst igen

Så har äntligen värmen letat sig tillbaka till vårt vinterland. Solen lyste så vackert idag att det bara krävdes en långpromenad med en sovande son i vagnen Innan promenaden blev det kaffe hos mina kära föräldrar samt en kortare rastning av sambo.. Skyller på ryggont, jo jag tackar Efter promenaden var det en mindre kamp med att ta av lillen sina kläder och precis då sista strumpan nådde golvet kom en välbekant pip från Elvis. Jaha, eftersom Urban var och firade sin brorson på hans födelsedag (Grattis Niklas!) var det bara att sucka och dra på Axel hans kläder igen, bära ut honom och rasta Elvis. Sedan in igen och göra gröt åt den nu mycket hungriga pojken…

Därefter har det blivit en hel del småaktiviteter som till exempel äta middag och putsa en kristallkrona som min lillasyster har köpt av mig (den passar henne bättre än mig, dock känns det som att ett kapitel avslutats då min kära lampa byter till en yngre, sötare tjej haha).

Nu stundar snart en efterlängtad dusch, lite tv och kanske även en avocado? Om jag inte får för mig att bada Axel… Jo, så blir det nog… Vem kan sitta still då våren knackar på dörren?

Jag har börjat inse att jag verkligen älskar att planera. All typ av planering fungerar på något sätt som meditation för mig. Jag rensar tankarna på allt annat och fokuserar på att skapa idealet. Sedan jag var liten har jag funderat ut mitt perfekta bröllop, mitt perfekta hus, min perfekta familj och de mest otroliga festerna… Sen blir det tyvärr sällan något av det hela, då jag varken har ekonomin eller modet att våga ta steget fullt ut… Kanske inbillar jag mig att jag blir besatt om jag väl får igenom min vilja

Nu fokuseras det mest på vår lägenhet som skriker efter ett rejält ansiktslyft. Tv-rummet börjar förvandlas till en dröm, sovrummet likaså. Köket, hallen och Axels rum bearbetas i mitt huvud… Vi kommer få kommunens häftigaste lägenhet!

Om någon har tips på bra inredningsbutiker etc, hör gärna av er! Jag är ute efter allt från färgglada barnmöbler till gamla rokokostolar!

Jag är väldigt jobbig att välja film med, om jag inte redan har sett den blir jag lite orolig. Verkar den inte vara otroligt underbar så sparkar jag bakut! Jag har ingen bra förklaring varför, det bara blir så. Har jag däremot läst boken ger jag gärna filmen en ärlig chans. Det är nämligen inget större problem för mig att boken oftast är bättre än filmen, det viftar jag bort med att jag är mer en bokläsare än en filmtittare.

För enligt mig blir filmen bara ett försök att tolka ett konstverk med andra medel, typ som att skriva en sång som är inspirerad av en saga. Det blir inte likt originalet och är heller inte menat att bli en kopia.

Men… Vi har alla någon bok eller liknande som ligger oss riktigt varmt om hjärtat, i mitt fall är det boken Dorian Grays Porträtt av Oscar Wilde. Den är min mest lästa bok och närhelst jag känner bokabstinens är det den boken jag som mest längtar efter. Det är svårt att förklara, men jag dras kanske till det fula med skönheten… Och när jag först såg filmen Dorian Gray fick jag ångest och vägrade se klart den. Jag kan inte ha sett mer än tio minuter då jag kände hur fel det var. De följde inte boken!

Åren gick och jag råkade se att filmen skulle gå på någon tv1000kanal, så jag spelade in den. Jag väntade några dagar medan jag samlade kraft. Jag försökte intala mig att denna film, likt alla andra, bara var en tolkning av ett annat konstverk (dock i det här fallet min favorit). Tillslut fick jag chansen att ge den en ärlig chans. Jag hann se 15 minuter innan jag fick ett utbrott. Jag kan förstå om man ändrar svåra detaljer… Men nog fan kan man väl följa boken i de enklaste delarna? Allt var fel! valet av Dorian Gray en ren besvikelse som får Wilde att inte bara vända sig i sin grav, utan även gräva sig ner lite längre för att slippa skiten!

Kanske blir den bättre längre in i filmen, men jag är inte redo att ge den en tredje chans… Vill bara läsa boken igen….

Vad lär vi oss av detta? Kanske att inte se en film om du älskar boken, kanske att aldrig älska böcker? Eller kanske bara att filmen Dorian Gray är en skitfilm? Välj själv, jag ska leta fram en bra bok att rensa tankarna med

Igår fick jag min flaska Bio-Oil hem i brevlådan. Underbart med snabb leverans!

Jag har nu hunnit använda oljan två gånger (igår kväll och i morse) och kan inte komma på något negativt att säga om den Jätteskön mot huden och lägger sig inte som en flottig hinna. Den luktar supergott och huden känns väldigt mjuk och len efter användningen.

Då den är bra mot torr hy passar den perfekt till mina vintertorra kinder dessutom Hoppas verkligen att den är så bra som den känns!

(ska kanske först säga ”hej igen” och förklara att jag är tillbaka från ensamheten. Mycket roligare att ha läsare än att bara skriva för sig själv i princip…)

När jag var gravid med Axel fick min mage en hel del bristningar, främst på magen. Det spelade ingen roll hur mycket jag smorde in mig, eller med vad jag smorde heller för den delen. Det var bara att acceptera att min hud hade kämpigt med att hänga med den ständigt växande kaggen Under graviditeten brydde jag mig inte nämnvärt, då bristningarna varken kliade eller störde mig till den grad att det var värt att klaga. Det var först efteråt jag insåg att min mage nu blivit en skrynklig trasa, som tyvärr inte gick att köra i mangeln.

Visst, jag ska inte ljuga, jag har inte skrattat åt magen i alla lägen, men nu skiter jag egentligen i det! Om det enda negativa under graviditeten var att få lite bristningar (mådde jättebra hela tiden, var i full gång på jobbet och fick superfint hår) kan jag faktiskt ta det. I slutändan har jag ju världens vackraste son och jag är så glad att jag fått ha honom i min mage!

Nåja, nu när jag har förklarat situationen kan jag berätta att jag fallit för frestelsen att testa hudprodukten Bio-Oil som man kan köpa på apoteket eller beställa på internet. Jag valde att beställa från Familjeapoteket.se. Bio-Oil ska, enligt reklam och information, bidra till att förbättra hudens karaktär och göra den mjuk och återfuktande. Den återuppbygger dessutom hudens naturliga fettlager och hjälper till att återställa den skyddande hinnan. Bio-Oil är rekomenderad av läkare, apotekare och barnmorskor vid ärr, bristningar, ojämn hud samt fina rynkor.

Då jag inte är helt besatt av att bli av med mina bristningar känner jag att jag kan ge den här produkten en ärlig chans. Funkar det -Great! Funkar det inte -Jag får väl låta bli att visa magen för främlingar

Återkommer med resultatet om några månader (Man rekomenderas att använda produkten minst tre månader, så kanske tar det så lång tid att se resultat?)

Önska mig lycka till

Då det blir lite tokigt för mig att blanda mina vardagliga blogginlägg med Urbans mer tekniska, har jag gjort slag i saken och skaffat mig en egen blogg där jag skriver om mindre intressanta saker och även litegrann om Axel

Jag kommer säkert att skriva här någon gång ibland ifall det är något roligt eller viktigt, men annars kan ni följa min vardag på attvarasara.blogspot.com

Hoppas det var en bra idé av mig

Ha en bra dag! //Sara